PUBLIKEN.
Då måtte du vara en matematisk punkt, oskönjelig för menskliga ögon. — Mig förefaller du snarare som en gammal takränna, hvaruti det från takåsen strömmande vattnet rinner ner; men dylikt regnvatten, som vanligtvis har en obehaglig bismak af de orena takpannorna, blir än grumligare, om sjelfva rännan är förrostad och inpyrd med mångårigt damm.
STATSTIDNINGEN.
Allt som flödar från höjden är rent och uppfriskande, och i följd deraf mycket godt!
PUBLIKEN.
Men hvartill och på hvad sätt gagnar det der myckna goda? — Månne det förmått bereda mig en enda läskedryck, hvars välsmaklighet på samma gång röjt ett högt och rent ursprung? Nej. Hvad bar det då uträttat? Jo, upptvättat några gamla trasor; men äfven dertill har det blifvit användt på ett högst otjenligt sätt; ty i din enfaldiga ifver har du ännu mer gnuggat sönder dem. Hvarföre då dröja längre på skådebanan? — Dina behag kunna af ingen konst återställas; ty sminket förmår ej dölja fårorna på din panna och groparna på din kind. Din värdighet, som i mina ögon pre-
