60
det finare vettets; det finnes andra individer i Samhället än Skinnbrackor,[1] och dessa fordra både sanning och humanitet i sanning! — Gack nu i frid och synda icke härefter! (Aftonbladet träder något åt sidan) — Sedan jag nu slutat de enskilta förhören, återstår mig derefter att afsäga domen öfver er allesammans (blåser i en pipa).
(Hökare-Societeten, med stor mage, stora karbunklar på näsan och stor kumminost på hufvudet, inträder, bärande på ryggen diverse viktualievaror.)
PUBLIKEN.
Jag har kallat dig hit för att expediera de der syndapaltarna. — Grip derföre alla, som hafva 1837 i pannan!
(Ett grufligt spjärnande börjar på teatern. Tidningarne göra gemensam sak mot Societeten och söka genom de skickligaste slingringar undkomma dess labbar; men icke destomindre duka de under. Aftonbladet fastsurradt vid en tunna norrsk sill, och Dagligt Allehanda vid en fjerding ärlig svensk rulla, under det grufligaste skrän, hals öfver hufvud från scenen. — Freja, lyftande kjorteln upp öfver hufvudet, söker undkomma, men, derigenom ännu lättare igenkänd, gripes, petas in i några skålpund skraptalg och aflägsnas på en skottkärra. — Granskaren söker hoppa undan, men tar vilse i språnget, hoppar i Stora Bubu och försvinner.)
SOCIETETEN.
Hvad skola vi göra med Statstidningen? Papperet är vackert och alldeles obegagnadt,
- ↑ Gammalt tillnamn åt Kälkborgare.
