så att det är nästan synd att bruka det till omslag för viktualievaror; hvarföre jag har god lust skicka det till något Hof-Apotek för att lindas kring rosenpomada.
PUBLIKEN.
Skicka det då hellre till Tumba Pappersbruk, för att der omblötas och förvandlas till småsedlar, så att det någon gång här i lifvet kan få något värde.
SOCIETETEN.
Än Minerva då? — Papperet är för löst och mjukt för att med fördel kunna begagnas i hökareboden.
PUBLIKEN.
Då det ej duger till det ändamålet, kunna vi använda det till något annat, mera passande. (stoppar Minerva i byxfickan) — Hvar är Dagbladet?
SOCIETETEN.
Hela årgången derutaf råkade jag nyss slå ut i rännstenen, hvarföre jag också fick plikta inför Poliskammaren. — Befalles något vidare?
PUBLIKEN.
Ingenting mera för denna gång. — Låt nu dessa minutens verk fortsätta sin påbörjade bana! Ingen Stadsfiskal skall lägga beslag på dem, såsom förbjudna varor, ty de äro tillbörligt stämplade.
