58
— ty bäst som man inte vet ord af, så kunna de bli soldater och fäder — men fortsätt din berättelse.»
»Jag har föga mer att berätta, utom att jag för min stackars mors skull, som på sätt och vis var en borgen för mig, förmåddes att anlägga novisdrägten och underkasta mig kloster-reglerna, samt att jag till och med lärde att läsa och skrifva.»
»Att läsa och skrifva!» utropade Le Balafré, som var af det slags folk, som anser all kunskap, som öfverstiger deras egen, för mirakulös. — »Att skrifva, säger du, och att läsa! Det är ej möjligt — ingen Durward har, så vidt jag hört, nå'nsin kunnat skrifva sitt namn, och ingen Lesly heller. För en af dem kan jag åtminstone ansvara — ty jag kan inte mer skrifva än jag kan flyga. Men i den helige Ludvigs namn, huru buro de sig åt för att lära dig det?»
»Först föll det sig väl litet svårt», sade Durward, »men genom vanan blef det efterhand lättare, och som jag var matt af mina sår och af blodförlust, och gerna ville göra min riddare, fader Peter, till viljes, så föll det sig lätt nog för mig att hålla på dermed. Men då min goda älskade mor efter några månaders aftynande dog, och min helsa vid samma tid var fullkomligt återstäld, så meddelade jag min välgörare, hvilken tillika var underprior i klostret, min motvilja för klosterlöftet, och så blef det afgjordt oss emellan, att jag, eftersom jag icke kände någon kallelse för klosterlifvet, skulle skickas ut i verlden att söka min lycka, och att min afresa skulle hafva utseende af flykt, för att rädda underpriorn från Ogilviernas vrede, och för att göra detta mycket sannolikare, medtog jag abbotens falk; men att jag blef vederbörligen entledigad, kan synas af abbotens egen handskrift och insegel.»
»Detta är allt godt och väl», sade onkeln. »Vår kung bryr sig litet om, hvad slags tjufnad du begått, men han har en panisk fasa för allt som liknar sig till rymning ur kloster. — Och jag är säker på, att du ej har någon särdeles stor skatt att bekosta dina utgifter med?»
»Blott några få silfvermynt», sade ynglingen; »ty för er, kära morbror, måste jag aflägga en uppriktig bekännelse.»
