68
en landsman och ädling! Man skulle vara färdig att tro, att hugget, som bortskurit all fägring ur hans ansigte, med detsamma äfven tappat hvarje droppe ädelt blod ur hans kropp.»
Durward ångrade nu, att han ej haft tillfälle omnämna mäster Pierre för Le Balafré, emedan han kanske af honom kunnat få några närmare underrättelser om denna person; men onkelns frågor hade följt tätt uppå hvarandra och slutligen hade ringningen med St. Martins storklocka något för hastigt afbrutit deras samtal. »Den gamla mannen», tänkte han för sig sjelf, »såg kärf och vresig ut, och var skarp och hånande i sitt tal, men ädelmodig och frikostig i sina handlingar, och en sådan främling är värd fullt ut lika mycket som en kallsinnig slägting. Hvad säger vårt gamla skotska ordspråk? ’Bättre en välvillig främling än en främmande slägting’. Jag skall väl söka få reda på den der mannen, hvilket ej tycks bli någon så svår sak, om han är så rik, som min värd påstår. Han skall åtminstone gifva mig ett godt råd huru jag bör ställa mig; och om han reser i främmande länder, som många sådana göra, så kan jag ej inse, hvarför hans tjenst ej kan vara lika rik på äfventyr, som deras vid Ludvigs lifvakt.»
Då denna tanka uppstod hos Quentin, hviskade en röst ur hjertats innersta, der så mycket ligger förborgadt, som egaren icke känner till eller ej godvilligt vill vidkännas, att möjligtvis invånarinnan af tornet, damen af lutan och slöjan, komme att deltaga i denna äfventyrliga färd.
Under det den unge skotten gjorde dessa betraktelser, mötte han två män af allvarligt yttre, efter allt utseende borgare från Tours, hvilka han, i det han med den vördnad, som ungdomen är skyldig ålderdomen, för dem aftog sin mössa, höfligt bad att visa honom till mister Pierres hus.
»Hvilkens hus, min son?» sade den ene af fotgängarne.
»Mäster Pierres, den stora silkeshandlarens; han som planterat alla mullbärsträden i parken der borta», sade Durward.
»Unge man», sade den ene af dem, som var honom närmast, »ni har nästan för tidigt valt en dålig födkrok.»
