Sida:Quentin Durward 1877.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
69

»Och vändt er till orätta personer med ert gäckeri», tillade den andra, ännu snäsigare. »Syndikern i Tours är ej van att blifva så tilltalad af kringstrykande utländska spefoglar.»

Quentin blef så bestört öfver den anstöt, dessa till utseendet så hedersamma män utan all anledning togo af en så ytterst enkel och höflig fråga, att det icke föll honom in att förarga sig öfver deras grofva svar, utan, han blott stod och gapade efter dem, då de aflägsnade sig med påskyndade steg, ofta seende sig om efter honom, liksom de varit ifriga att så fört som möjligt komma ur sigte på honom.

Han mötte derefter en hop vingårdsarbetare och gjorde dem samma fråga, men dessa begärde att få veta, om det var mäster Pierre skolmästaren, han menade, eller mäster Pierre timmermannen, eller mäster Pierre pedellen eller ett halft dussin andra med samma namn, och då ingen af dessa stämde öfverens med beskrifningen på den person, efter hvilken han frågade, beskylde bönderna honom för att på ett oförskämdt sätt drifva gäck med dem och hotade att till tack derför dugtigt prygla upp honom; men den äldste bland dem, som tycktes hafva ett visst inflytande öfver de andra, förmådde dem att afstå från alla våldsamheter.

»På hans tal och hans narrhufva», sade han, »kan ni väl se, att han är en af dessa utländska marktschreiare, som kommit in i landet, och som somliga kalla trollkarlar och spåmän, och andra taskspelare och dylikt, och man kan aldrig så noga veta, hvad för knep de ha för sig. Jag har hört en sådan der en betala en styfver, för att i en fattig mans vingård få äta sig mätt med drufvor, och han åt ett helt hästlass, utan att öppna så mycket som en knapp i sin tröja. Låt honom derför gå sin väg i fred, liksom vi vilja gå vår. Och ni, vän, om ni vill ha ert skinn i behåll, så maka er ni härifrån i Guds, vår Frus af Marmoutier och den helige Martins af Tours namn, och kom inte vidare hit med er mäster Pierre, som, för så vidt vi veta, lätt kan vara ett nytt namn på djefvulen.»

Som skotten här fann sig vara den svagare parten, ansåg han det visligast att gå vidare utan att svara, men bönderna, som i förstone ryggade tillbaka för hans förmenta förmåga i trolleri och druf-ätning, repade mod, då