Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

80

svärd; det anstode min börd bättre, än att dö under en sådan der neslig lurks händer.»

»Hör, hur han smädar!» sade lagens handtlangare. »Ack, huru fort förflyga ej våra bästa föresatser! — För blott två minuter se'n var han i den lyckligaste sinnesstämning för en salig hädanfärd, och nu har han på två minuter blifvit en föraktare af all öfverhet.»

»Nå, men säg mig då, hvad har ynglingen gjort?» frågade bågskytten.

»Inblandat sig i rättvisans skipande, skurit ned en aflifvad brottsling, som jag hängt med min egen hand, och det fastän trädet, hvari han hängde, af mig sjelf blifvit märkt med de tre liljorna», svarade Trois-Eschelles med en viss högtidlighet.

»Hur skall jag förstå det, unge man»?» sade bågskytten. »Huru kom ni att begå en sådan förgripelse?»

»Så sant jag önskar ert beskydd», sade Durward, »så vill jag säga sanningen lika rent som i bikten. Jag såg en menniska sprattla i trädet och skyndade af blott menniskokärlek att skära ned honom. Jag tänkte hvarken på liljor eller nejlikor och hade ej mer idé om att förolämpa kungen i Frankrike, än vår helige Fader, påfven.»

»Hvad böfveln hade du att göra med den döda kroppen då?» sade bågskytten. »Du kan få se dem hänga efter den der herrn som drufklasar i hvarje träd och kan få nog att sköta här i landet, om du vill taga efterskörd efter bödeln. Emellertid öfvergifver jag ej en landsman, om jag kan hjelpa det. Hör på, herr mästerman; ni ser ju, att det här helt och hållet är ett misstag, och bör väl hafva något undseende med en ung resande, som i vårt hemland ej varit van att se så ferm expedition som er och er herres.»

»Säkert inte derför, att den ej behöfs, herr bågskytt», sade Petit-André, som nu kom tillbaka. »Stå på er, Trois-Eschelles, ty här kommer general-profossen, och nu skola vi väl få se, hvad han tycker om, att man rycker halfgjordt arbete undan händerna på honom».

»Nå, det var riktigt väl», sade bågskytten, »ty här komma också några af mina kamrater».

Just som profossen Tristan med sin patrull red upp på ena sidan om den lilla kulle, som var tvistens skåde-