Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

96

en bägare vin med sig, hvartill han säkert var villig nog —»

»Utan tvifvel — utan tvifvel!» sade den gamla lorden, »och det är en sak som jag önskade se bortlagd ibland er, mina herrar; ty alla era stallknektar och betjenter äro blott allt för benägna att dricka en bägare vin med hvem som helst; — det är en farlig sak i krig och måste ändras. Men Andrew Arnot, er berättelse är temligen lång, så att vi få lof att afklippa den med en klunk eller, som högländaren siger, Skeoch doch nan skial[1], och det är god gaeliska. — Grefvinnan Isabelle de Croyes skål, och måtte hon få en bättre man än den gemena italienska skurken Campo-basso. Och nu, Andrew Arnot, hvad sade mulåsne-drifvaren till Saunders Steed?»

»Jo, med förlof, ers herrlighet, han berättade honom i förtroende att de två fruntimren, som han nyss förut fört upp till slottet i de täckta bårarne, voro mycket förnäma damer, som bott några dagar inkognito i hans herres hus, och att konungen flere gånger besökt dem i hemlighet och visat dem stor utmärkelse, samt att de flytt upp till slottet, som han trodde derför, att de fruktade för hertigens af Burgund ambassadör, grefve de Crèvecœur, hvars ankomst kort förut blifvit anmäld af en kurir.»

»Ha, Andrew, har jag er der?» sade Guthrie; »då vill jag svära på, att det var grefvinnan, som jag hörde sjunga till lutan, då jag för en stund sedan gick öfver den inre borggården — ljudet kom från de hvälfda fönsterna i Dauphins Torn, och det var toner som aldrig någon förut hört på slottet Plessis-du-Parc. Vid min själ trodde jag inte att det var musik af féen Melusinas egen komposition. Der stod jag — ehuru jag visste att bordet var dukadt och ni alla otåliga — der stod jag, lik —»

»Lik en åsna, Johnny Guthrie», inföll hans befälbafvare, »med din stora näsa vädrande middagen, dina stora öron lyssnande på musiken, och ditt lilla förstånd ej i stånd att afgöra, hvilketdera af de tu du skulle föredra. Tyst! Är det inte domkyrkoklockan som ringer till aftonbön? — Inte är det möjligt, att det kan vara så långt

  1. Skär af en lång historia med en klunk.