lidet på tiden redan? Den gamla, förryckta klockaren har visst ringt aftonsång en timma för tidigt.»
»Tyvärr, ringer klockan blott alltför riktigt», sade Cunningham; »ty solen håller ju redan på att gå ned der borta, vester om slätten.»
»Kors, är det verkligen så?» sade lord Crawford. »Nå nå, mina gossar, vi få lefva varligt — den som springer sakta hinner längst — svag eld gör sött malt — att vara glad med måtta är ett godt ordspråk. Ännu en bägare för gamla Skottlands väl, och se'n hvar man på sin post.»
Afskedsskålen tömdes och gästerna aflägsnade sig, hvarvid den ståtliga gamla baronen fattade Balafrés arm, föregifvande, att han hade något att säga honom rörande hans systerson, men kanske egentligen på det hans egen stolta gång ej skulle inför allmänhetens ögon synas mera vacklande än som anstod hans rang och det höga befäl han innehade. Också var det med en viss allvarlig min som han gick öfver de båda borggårdarne, som skilde hans boning från högtidssalen, och högtidlig, som allvaret hos ett oxhufvud, var den afskeds-varning, hvarmed han bad Ludvig gifva akt på sin systersons böjelser, isynnerhet hvad flickor och vin angick.
Emellertid hade ej ett ord af hvad som talats om den sköna grefvinnan Isabella undgått Durward, som, införd i en liten kammare, hvilken han skulle dela med sin onkels page, gjorde sin nya och tarfliga boning till skådeplatsen för många högtsträfvande funderingar.
Läsaren torde lätt föreställa sig, att den unga krigaren bygde en vacker roman på den förutsättningen, att flickan i tornet, till hvars sång han lyssnat med så mycket intresse, och mäster Pierres vackra uppasserska, vore en och samma person med den rika, landsflyktiga grefvinnan, flyende förföljelserna af en förhatlig älskare, som påtvingades henne af en tyrannisk förmyndare, den der missbrukade sin feodala makt. Ett mellanspel i Quentins drömmerier var förhållandet med mäster Pierre, som tycktes utöfva en sådan myndighet öfver sjelfva den fruktansvärde tjensteman, ur hvars händer han denna dag sluppit med så mycken svårighet. Ynglingens drömmerier, som blifvit respekterade af pagen, lilla Will Har-
