De få personer, hvilka tycktes vara der i egenskap af rådgifvare, voro min af ett hvardagligt yttre, hvilkas ansigten väl ibland uttryckte skarpsinnighet, men hvilkas sätt röjde, att de blifvit upphöjda till en sfer, för hvilken deras föregående uppfostran och lefnadsvanor gjort dem föga passande. Ett par personer tycktes likväl Durward ega ett ädlare utseende, och deras nuvarande tjenstgöring var ej så sträng, att den hindrade hans onkel från att meddela honom namnen på dem han sålunda utmärkte.
Både Quentin och läsaren äro redan tillräckligt bekanta med lord Crawford, som var iklädd sin uniform och höll i handen en kommandostaf af silfver. Bland de öfriga, som tycktes af någon betydenhet, var grefve Dunois den märkvärdigaste. Son till den ryktbare Dunois, som var känd under namn af Bastarden af Orleans och som under Orleanska jungfruns fana spelade en så betydande roll vid Frankrikes befriande från det engelska oket, uppbar han värdigt äran af ett sådant ursprung, och oaktadt sin slägtskap med kungliga huset och sin ärftliga popularitet både hos adeln och folket, hade Dunois vid alla tillfällen ådagalagt en så frimodig och rättfram karakter, att han tycktes hafva undgått alla misstankar äfven från den misstrogne Ludvigs sida, hvilken gerna såg honom omkring sin person och någon gång äfven inkallade honom i sitt råd. Fastän han gälde som ett mönster i alla möjliga idrotter och med fog ansågs kunna göra anspråk på att vara hvad man den tiden kallade en fulländad riddersman, så var grefvens yttre personlighet ingalunda något mönster af romantisk skönhet. Han var under medelstorleken, ehuru af stark kroppsbyggnad, med något utböjda ben, af den form, som är lämplig för hästryggen, men ingalunda prydlig för en fotgängare. Han var axelbred, med svart hår, mörk hy och ovanligt långa och senfulla armar. Anletsdragen voro oregelbundna, ända till fulhet, men det låg likväl i grefve Dunois’ hela väsen ett drag af medvetet värde och en ädel sjelfkänsla, som vid första anblicken utmärkte karakteren af en högboren ädling och en oförskräckt krigare. Hans hållning var djerf och rätt fram, hans gång fri och manlig, och sträfheten i hans drag erhöll värdighet genom en örnblick och en bister rynkning kring pannan som på ett
