190
eller senare skulle omintetgöra den gynnsamma aspekten hos de konstellationer som huldt småle mot ditt äfventyr.»
Med dessa ord lemnade konungen rummet, åtföljd af sin unga lifdrabant, och de hade ej väl aflägsnat sig, förrän astrologen öfverlemnade sig åt helt andra känslor än de, hvaraf han tycktes lifvad under konungens närvaro.
»En sådan eländig gnidare!» sade han, vägande börsen i handen; ty som han var gränslöst slösaktig, var han oupphörligt i behof af penningar. »En sådan smutsig girigbuk! En styrmanshustru skulle ha gifvit mera för att få veta, om hennes man välbehållen kommit öfver kanalen. Han förvärfva någon anstrykning af humanistisk bildning! — Ja, när roflystna räfvar och tjutande vargar blifva tonkonstnärer. Han läsa firmamentets strålande skrift! Ja, när smutsiga mullvadar blifva förvandlade till till lo-djur! — Post tot promissa — efter så många löften för att locka mig från den praktälskande Matthias’ hof, der både hun och turk, kristen och hedning, tsaren af Moskva och kanen af Tartariet täflade att öfverhölja mig med skänker — tror han, att jag skall låta inspärra mig i detta gamla slott, lik en bofink i en bur, färdig att sjunga, så ofta han behagar hvissla, och det
