Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

191

blott för vatten och bröd? Nej, nej! — aut inveniam viam, aut faciam. — Jag skall utfinna eller uttänka en utväg. Kardinal Balue är politisk och frikostig — denna förfrågan skall till honom, och det skall bli hans eminens’ eget fel, om stjernorna ej tala efter hans önskan.»

Han fattade åter den försmådda nådegåfvan och vägde den i handen. »Det kan ju hända», sade han, »att någon juvel eller dyrbar perla ligger gömd i detta lumpna omhölje. Jag har hört, att han kan vara frikostig ända till slöseri, då det öfverensstämmer med hans nyck eller fördel.»

Han tömde pungen, som innehöll hvarken mer eller mindre än tio guldmynt. Astrologens förtrytelse var utomordentlig. »Tror han att jag för en så futttig lön skall utöfva den himmelska vetenskap jag studerat med den armeniske abboten från Istrahoff, som på hela fyratio åren aldrig sett solen, -— med greken Dubravius, som påstås hafva uppväckt de döda — och för hvars skull jag äfven besökt scheik Ebn Hali i hans håla i Thebais’ öknär? — Nej, vid himmelen! Den som föraktar vetenskapen skall förgås genom sin egen okunnighet. Tio guldmynt! En almosa, som jag nästan skulle blygas för att erbjuda Toinette att köpa sig nya spetsar för.»

Med dessa ord stoppade emellertid den förtörnade filosofen de föraktade guldmynten i en stor pung, som han bar vid sin gördel och hvilken Toinette och andra, som hjelpte honom vid hans slöseri, vanligen lyckades att tömma vida hastigare, än filosofen[1] med allt sitt vetande kunde finna medel att fylla den.

  1. Martius Galeotti var född i Narni i Umbrien. Han var sekreterare hos Matthius Corvinus, konung af Ungern och dennes sons, Johannes Corvinus’ lärare. Vid dennes hof skref han: De jocose dictis et factis Regis Matthiæ Corvini. Han lemnade Ungern 1477 och häktades i Venedig på grund af de kätterska satser som förekommo i det af honom författade arbetet: De homine interiore et corpore ejus. Några af sina lärosatser måste han återkalla, och han skulle haft att befara det värsta af inqvisitionen, om icke Sixtus IV, hans forne lärjunge, beskyddat honom. Han begaf sig derpå till Frankrike och dog i Ludvig XI:s tjenst.