Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/252

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

210

för sådana personer?» sade Crawford med en sträng blick på Tristan,

»Hvarför tillrättavisar ni honom inte sjelf, mylord?» sade Tristan trumpet.

»Emedan din hand är den enda i detta sällskap, som kan slå honom utan att förnedras af en sådan handling.»

»Håll då ert eget folk i styr, mylord, och jag skall nog svara för mitt», sade general-profossen.

Lord Crawford tycktes färdig att gifva ett häftigt svar, men liksom om han bättre besinnat sig, vände han Tristan tvärt ryggen, uppmanade hertigen af Orleans och Dunois att rida en på hvardera sidan om honom, gjorde ett afskedstecken åt damerna och sade till Quentin: »Gud välsigne dig, mitt barn; du har tappert börjat din bana, ehuru i en olycklig sak». Han höll just på att rida sin väg, då Quentin hörde Dunois hviska. till Crawford: »för ni oss till Plessis?»

»Nej, min olycklige och obetänksamme vän», svarade Crawford med en suck; »till Loches.»

»Till Loches!» namnet på detta slott eller snarare fängelse, som var mera fruktadt än sjelfva Plessis, ljöd för den unga skottens öra som en likringning. Han hade hört det beskrifvas som ett ställe, bestämdt till utförandet af dessa hemliga grymheter, hvarmed äfven Ludvig blygdes att besudla det inre af sitt palats. På denna fasans ort funnos fängelser under fängelsen, af hvilka somliga voro okända för sjelfva fångvaktarne; grafvar för lefvande, hvari menniskor nedsänktes med föga större förhoppning för deras återstående lif, än att få inandas oren luft och nära sig af vatten och bröd. I detta fruktansvärda slott funnos äfven dessa förfärliga fängelsehålor, kallade burar, i hvilka den stackars fången hvarken kunde stå eller sträcka ut sig; som det påstås, en uppfinning af kardinal Balue[1]. Det var derför ej att undra på, om namnet på detta fasans hemvist jemte medvetandet att han till en del varit ett verktyg till två så lysande offers ditsändande till den grad nedslog den unge skottens sinne, att han en lång stund red framåt med sänkt hjessa, på marken fästa

  1. Balue bebodde sjelf i mer än elfva år ett af dessa förfärliga nästen.