250
anlag, vanor och öden, som man i våra dagar påstår om hjernans organ.
»Detta är en hand», sade Hayraddin, »som talar om utståndna vedermödor och faror. Jag läser i den en tidig bekantskap med svärdfästet och äfven någon med messboks-spännena.»
»Detta är något ur min framfarna lefnad, som du kan hafva uppsnappat annanstädes», sade Quentin. »Säg mig någonting om det tillkommande.»
»Denna linie från Venus-berget», sade ziguenaren, »som icke plötsligt afbrytes, utan åtföljer och beledsagar lifslinien, tyder på en säker och stor lycka genom giftermål, och att en med framgång krönt kärlek ska upphöja er bland verldens store och mäktige.»
»Sådana löften ger du alla som rådfråga dig», sade Quentin; »de tillhöra ditt yrke.»
»Hvad jag säger er är lika säkert, som att ni snart kommer att hotas af en stor fara», sade Hayraddin; »hvilket jag sluter af denna blodröda linie, som tvärt genomskär lifslinien och antyder svärdshugg eller någon annan våldsamhet, hvarifrån ni endast skall räddas genom en trogen väns tillgifvenhet.»
»Genom din, är det ej så?» sade Quentin, förargad öfver att kiromanten sålunda skulle missbruka hans lättrogenhet och försöka skaffa sig anseende genom att förutsäga följderna af sitt eget förräderi.
»Min konst lär mig intet som rör mig sjelf», svarade zignuenaren.
»I det hänseendet öfverträffas då dina beprisade kunskaper af dem som mitt fäderneslands siare ega»; sade Quentin; »ty deras konst lär dem att förutse de faror hvaraf de sjelfva hotas. Jag har ej lemnat mina berg, utan att hafva fått del af den dubbelsyn, hvarmed dess invånare äro begåfvade, och jag vill gifva dig ett bevis derpå i utbyte emot ditt prof i spådomskonsten. Hayraddin, den fara som hotar mig ligger på högra flodstranden — jag vill undvika den genom att resa till Lüttich på den venstra.»
Vägvisaren åhörde honom med en likgiltighet, som var rent af obegriplig för Quentin, då han kände de omständigheter, hvari Maugrabin befann sig. »Om ni utför
