Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/295

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
253

tågade längs den breda Maas-flodens grönskande strand och slutligen förlorade sig i det biskopliga residensets ofantliga götiska portal.

Men då de resande kommo närmare, varseblefvo de, att slottets yttre tydde på en känsla af osäkerhet, som starkt stack af emot den prakt och härlighet de nyss bevittnat. Starka posteringar af biskopliga soldater voro försigtigt utstälda kring slottet och dess närmaste omgifning, och öfvervigten af sådana företeelser i ett presterligt residens tycktes antyda en känsla af fara hos den vördnadsvärde prelaten, som fann nödigt att vidtaga alla möjliga krigiska åtgärder till sitt försvar.

Då Quentin anmälde grefvinnorna de Croye, infördes de vördnadsfullt i den stora salen, der de på det hjertligaste mottogos af biskopen, åtföljd af sin lilla hofstat. Han ville ej tillåta dem att kyssa hans hand, utan välkomnade dem med en helsning, som hade något af en furstes artighet mot ett vackert fruntimmer och äfven något af en andlig herdes heliga tillgifvenhet för systrarna i hans hjord.

Den regerande biskopen af Lüttich, Ludvig af Bourbon, var verkligen en ädelmodig och godhjertad furste, hvars lif ej alltid med fullkomlig stränghet blifvit hållet inom gränserna af hans andliga värdighet, men som det oaktadt likväl alltid bibehållit den ädla och frimodiga karakter, som utmärkte huset Bourbon, från hvilket han härstammade.

På senare tider, vid en mer framskriden ålder, hade prelaten likväl antagit ett lefnadssätt, som bättre anstod en hierarkiens medlem, och var afhållen af grannländernas furstar såsom en utmärkt kyrkans man, hvilken var frikostig och praktälskande i sitt vanliga lefnadssätt, ehuru han ej iakttog någon särdeles asketisk karakters-stränghet och regerade med en sorglös likgiltighet, som snarare uppmuntrade än dämpade hans rika och rebelliska undersåtars upproriska planer.

Biskopen var en så oskiljaktig bundsförvandt till hertigen af Burgund, att denne senare nästan gjorde anspråk på ett gemensamt herravälde i hans biskopsdöme och återgäldade den godsinta medgörlighet, hvarmed prelaten medgaf anspråk, hvilka han lätt kunnat bestrida, genom att