254
vid alla tillfällen taga hans parti med den häftiga och våldsamma ifver, som utgjorde ett utmärkande drag i hans karakter. Han plägade säga, att han betraktade Lüttich som sin egendom, biskopen som sin bror — hertigen hade i sitt första äktenskap varit gift med biskopens syster — och att den som oförrättade Ludvig af Bourbon skulle få att göra med Carl af Burgund, en hotelse, som i anseende till hertigens makt och karakter skulle afskräckt hvarje annan, utom den rika och missnöjda staden Lüttich, hvilken för mycken rikedom gjort hufvudyr.
Som vi redan nämnt, försäkrade prelaten damerna de Croye, att han till deras förmån skulle göra allt hvad hans inflytande vid det burgundiska hofvet mäktade åstadkomma, och att han hade så mycket säkrare förhoppning att lyckas deruti, som Campo-Basso, till följd af några nyligen skedda upptäckter, ej längre stod så högt i sin herres ynnest som förr. Han lofvade dem äfven allt det beskydd som stode i hans förmåga; men den suck, hvarmed han afgaf detta löfte, tycktes antyda, att hans makt vore vanskligare än han ansåg tillständigt att medgifva.
»I hvad fall som helst, mina älskade döttrar», sade biskopen med en min, hvari, liksom i hans föregående helsning, en blandning af andlig salvelse och huset Bourbons medfödda galanteri afspeglade sig, »så förbjude himmeln, att jag skulle öfverlemna lammet åt den grymma vargen elller ädla damer i förtryckande våldsverkares händer. Jag är en fridens man, ehuru min boning nu genljudar af vapenbrak; men varen förvissade, att jag skall sörja för er säkerhet såsom för min egen, och skulle sakerna här få ett ännu värre utseende, hvilket jag med vår Frus nåd hoppas ej skall blifva fallet, vilja vi ombestyra, att ni under säker betäckning skall komma till Tyskland; ty ej en gång vår broders och beskyddares, Carls af Burgund vilja skall förmå oss, att i något hänseende förfara med er emot er önskan. Vi kunna ej bifalla er begäran att skicka er till ett kloster, ty tyvärr är Belials barns inflytande så stort ibland Lüttichs invånare, att vi utom vårt slotts gränser och våra soldaters beskydd, ej veta någon tillflyktsort dit vår myndighet sträcker sig. Men här ären I hjertligen välkomna, och ert följe skall få all hederlig undfägnad, särdeles denne yngling, som ni så synnerligen anbefaller
