hårdhjertad! Betänk, att er egen dotter en gång kan knäfalla för en främling och bedja honom om lif och heder — betänk detta, och gif mig det beskydd, ni då skulle önska henne!»
»Sannerligen, Peter», sade den gode borgaren, rörd af detta bevekande tilltal, »tror jag inte, att denna vackra flicka har något som påminner om vår söta Gertrud — jag tyckte det strax, och att den här ynglingen, som är så flink med sina råd, är något lik Gertruds fästman. Jag vill hålla vad om en groschen, att detta är en riktig kärleks-affär, och det vore synd att ej befrämja den.»
»Det vore både synd och skam», sade Peter, torkande sig ögonen med sin jackarm; ty trots all sin egenkärlek var han en godsint flandrare.
Väl insvept i sin svarta silkesslöja, skall hon således blifva min dotter», sade Pavillon; »och om det ej fins nog många redliga garfvare att beskydda deras syndikers dotter, så förtjenade de att aldrig mer hafva något läder att bereda. Men hör på — frågor måste besvaras — om man nu skulle fråga mig, hvad min dotter skulle göra här under ett så blodigt handgemäng?
»Hvad skulle hälften af Lüttichs qvinnor göra här, då de följde oss till slottet?» sade Peter. »Jag är säker på, att de ej hade något annat skäl, än att det just var det ställe på jorden dit de ej borde hafva kommit. Vår jungfrau Trudchen har kommit litet längre än de andra, det är alltsammans.»
»Beundransvärdt taladt», sade Quentin; »var blott djerf och följ den här herrns goda råd, mynheer Pavillon, och ni skall utan något bryderi för er sjelf göra den ädlaste handling sedan Carl den Stores dagar. — Se så, min hulda fröken, svep väl in er i denna slöja, (flere sådana till fruntimmerstoiletten hörande persedlar lågo nämligen spridda kring golfvet), var blott lugn, och ett par minuter skola återskänka er frihet och säkerhet. — Ädle herre», tillade han, vändande sig till Pavillon, »låt oss gå.»
»Håll, håll en minut!» sade Pavillon! »något ondt anar mig! — Denne de la Marck är en afgrundsande, en riktig vildgalt både till natur och namn. Tänk om denna unga damen vore en af grefvinnorna de Croye och han upptäckte hvem hon är och gåfve fritt lopp åt sitt raseri?»
