310
den unga skotten den dyrbara bördan pa sina armar, och då hon slog sin arm om hans hals, utan att ega tanke för något annat än begäret att undkomma, var det icke någon af nattens faror, som han skulle önskat att icke hafva råkat ut för, eftersom utgången blifvit sådan.
Äfven den hederlige borgmästaren stöddes och drogs framåt af sin trogne rådgifvare Peter och en annan af sina skrifvare, och på detta sätt framkommo de alldeles andtrutna till flodstranden, under vägen mötande spridda grupper af stadsbor, som voro ifriga att få veta stridens utgång och sanningen rörande vissa redan gängse rykten, att segrarne sinsemellan råkat i misshällighet.
Sedan de undandragit sig deras nyfikenhet så godt sig göra lät, lyckades det slutligen efter åtskilliga bemödanden Peter och några af hans kamrater att förskaffa dem en båt, hvarigenom de kommo i tillfälle att njuta en hvila, hvilken var lka välkommen för Isabella, som fortfor att ligga nästan orörlig i sin räddares armar, som för borgmästaren, hvilken, efter att i osammanhängande ordalag hafva tolkat Durward sin tacksamhet, började en lång oration till Peter, om det mod han adågalagt, den välvilja han visat, samt de faror, hvarför nämnda dygder blottstält honom, både vid detta och flera andra tillfällen.
»Peter, Peter,» sade han, upprepande föregående aftonens klagovisa, »hade jag ej haft ett modigt hjerta, aldrig skulle jag så ihärdigt satt mig emot att betala tjugonde penningen, då alla andra voro villiga att betala den. — Ja, och se’n skulle ett mindre modigt hjerta ej ha lockat in mig i den der andra bataljen vid Saint Tron, der en henneganisk soldat med sin lans körde mig in ett gyttjigt dike, hvarur hvarken mod eller ansträngning kunde hjelpa mig, förrän bataljen var förbi. — Ja, och se’n, Peter, var det inte också mitt mod, som just i natt narrade mig in i ett för trångt harnesk, hvilket hade blifvit min död, om jag ej blifvit hjelpt af denne tappre unge herre, hvars yrke är att slåss, hvartill jag önskar honom allsköns glädje. Och hvad min ömhjertenhet beträffar, Peter, så har den gjort mig till en fattig man — det vill säga, att den skulle gjort mig till en fattig man, om jag ej varit temligen väl burgen i denna snöda verld — och himlen vete, hvilka ledsamheter den ännu kan komma att ådraga mig med damer,
