Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/362

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

320

»Ni har således bestämt målet för er resa?» sade Quentin, närmande sin häst till Isabellas och talande på franska, hvilket språk deras ledsagare ej förstod.

»Ja, det har jag», svarade grefvinnan; »ty i den belägenhet, jag nu befinner mig, skulle det lända mig till allt för stor skada, om jag förlängde min resa, skulle slutet på densamma än blifva ett fängelse.»

»Ett fängelse?» sade Quentin.

»Ja, min vän, ett fängelse; men jag skall sörja för, att ni ej skall behöfva dela det.»

»Tala ej om mig — tänk ej på mig», sade Quentin. »Såge jag er blott i säkerhet, så må det gerna gå med mig, hur det vill.»

»Tala ej så högt», sade Isabella; »ni skrämmer vår vägvisare — som ni ser, har han redan ridit ett godt stycke framför oss»; — och verkligen hade ock den beskedlige flandraren, görande åt andra hvad han önskade, att de under dylika förhållanden skulle gjort för honom, befriat dem från tvånget af en tredje persons närvaro, så snart han märkte att Quentin närmade sig Isabella. — »Ja», fortfor hon, då hon såg, att intet vittne fans i närheten, »för er, min vän, min beskyddare — ty hvarför skulle jag blygas att kalla er för det, hvartill himmeln sjelf tyckes utsett er? — för er är det min pligt att säga, att jag fattat det beslut, att återvända till mitt fosterland och öfverlemna mig åt hertigens af Burgund nåd. Det var ett förfluget, ehuru välment råd, som förledde mig att någonsin undandraga mig hans beskydd och ställa mig under den falske och listige Ludvigs af Frankrike.»

»Och ni beslutar således att blifva Carls ovärdige gunstlings, grefve Campo-Bassos brud?»

Quentin uttalade denna fråga med en stämma, hvari en inre ångest kämpade med hans önskan att antaga likgiltig ton, lik en stackars lifdömd fånge, som, låtsande en sinnesstyrka han är långt ifrån att ega, frågar om befallningen till hans afrättning anländt.

»Nej, Durward, nej», sade grefvinnan Isabella rätande upp sig i sadeln; »till denna förhatliga förening skall Burgunds hela makt ej kunna förnedra en dotter af huset de Croye. Burgund må bemäktiga sig mina slott