till tjenst, och om ni uppriktigt besvarar de frågor, jag gör er, skall ni ej behöfva ångra det.»
»Grefvinnan de Croye kan bäst bedöma, om jag gjort henne någon tjenst», sade Quentin, »hvarför jag i det hänseendet hänvisar er till henne, och hvad mina svar beträffar, så kan ni sjelf bäst bedöma dem, när ni till mig framstält era frågor.»
»Hm! — Stolt nog», mumlade grefve Crèvecœur »just lik en som på sin hatt bär ett fruntimmers bandros och tror sig böra tala ur en hög ton för att göra heder åt den dyrbara lappen af siden och glitterguld. — Nå, min värde herre, jag hoppas det ej är någon förnedring af er värdighet, om ni svarar, huru länge ni omgifvit grefvinnan Isabella de Croyes person?»
»Grefve Crèvecœur», sade Quentin, »om jag besvarar frågror, framstälda i en ton, som närmar sig förolämpning, så är det blott på det af min tystnad inga förnärmande slutsatser måtte dragas med hänseende till en person, hvilken vi båda äro pligtige att låta vederfaras rättvisa. Jag har ledsagat grefvinnan Isabella, alltsedan hon lemnade Frankrike för att begifva sig till Flandern.»
»Ahå!» sade grefven; »det vill med andra ord säga, sedan hon flydde från Plessis-les-Tours? Och som ni är en bågskytt vid skotska gardet, så skedde det naturligtvis på konung Ludvigs uttryckliga befallning?»
Huru litet Quentin än ansåg sig konungen af Frankrike förbunden, eftersom denne, då han uppgjorde planen att spela grefvinnan Isabella i händerna på Wilhelm de la Marck, sannolikt beräknat att den unge skotten skulle blifva dödad vid hennes försvar, trodde han sig likväl ej ega rätt att förråda något förtroende, som Ludvig satt eller tyckts sätta till honom, och svarade derför på grefve Crèvecœur slutledning: »att det var tillräckligt för honom att hafva sin befälhafvande officers befallning för hvad han gjort, och att han ej brytt sig om något vidare.»
»Det är fullt tillräckligt», sade grefven. »Vi veta nog, att kungen ej tillåter sina officerare bortskicka bågskyttarne vid sin lifvakt, för att som paladiner rida verlden omkring, i sällskap med irrande damer, såvida han ej har någon politisk afsigt derunder. Det skall bli svårt för konung Ludvig att lika djerft som förr försäkra, att
