336
han ej visste af grefvinnorna de Croyes flykt ur Frankrike, eftersom de åtföljdes af en af hans egen lifvakt. — Och hvarthän stälde ni er flykt, herr bågskytt?»
»Till Lüttich, herr grefve, der damerna önskade blifva stälda under den aflidne biskopens beskydd.»
»Den aflidne biskopens!» utropade grefve Crèvecœur; »är Ludvig af Bourbon död? Hertigen har ej hört ett ord om hans illamående. Hvaraf dog han?»
»Han sofver i en blodig graf, herr grefve — om hans mördare annars hafva unnat hans lemningar en sådan.»
»Mördad!» utropade Crèvecœur ånyo. »Heliga Guds moder! — Unge man, det är ej möjligt!»
»Jag såg med mina egna ögon dådet gjordt, och mången fasans gerning dessutom.»
»Såg det», utropade grefven, »och skyndade ej att hjelpa den gode prelaten, eller väcka alarm i slottet för att gripa hans mördare? Fattar du ej, att blotta bevittnandet af en dylik gerning, utan att förhindra den, är en skändlig gudlöshet?»
»För att vara kort, herr grefve; så var, innan detta skedde, slottet stormadt af den blodtörstige Wilhelm de la Marck, understödd af de upproriske lütticharne.»
»Jag är som slagen af åskan!» sade Crèvecœur. »Lüttich i uppror! Schonwaldt taget! Biskopen mördad! O, du Jobspost! Aldrig har en menniska på en gång medfört så många sorgliga budskap. Tala — visste du något om denna stormning — denna uppresning — detta mord? Säg — du är en af Ludvigs förtrogna bågskyttar — är det han som riktat denna smärtfulla pil? Tala, eller jag låter sönderslita dig mellan vilda hästar;»
»Och om ni äfven gjorde det, herr grefve, så skulle ni ej aftvinga mig något, som vore en skotsk ädling ovärdigt. Jag känner ej mer dessa skändligheter än ni och har varit så långt ifrån att deltaga deri, att jag skulle afvärjt dem till det yttersta, om min förmåga blott motsvarat tjugondedelen af min böjelse. Men hvad kunde jag göra? De voro flere hundrade, jag blott en. Mitt enda bekymmer var att rädda grefvinnan Isabella, och deri lyckades jag. Hade jag likväl varit närmare, då den skändliga gerningen föröfvades, så hade jag räddat hans gråa hår eller hämnat honom, och som det nu var, uttalades
