Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/379

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
337

min afsky tillräckligt högt för att förekomma ytterligare ohyggligheter.»

»Jag tror dig, yngling», sade Crèvecœur; »du är hvarken i den ålder eller af den natur, att man skulle förtrott dig ett så blodigt värf, huru lämplig du än kan vara till fruntimmersriddare. Men ack! Den gode, förträfflige prelaten — att han skulle blifva mördad vid samma härd, han så ofta undfägnade främlingen med kristlig barmhertighet och furstlig frikostighet — och det af en usling, ett vidunder, ett missfoster af blod och grymhet, uppfödd i just samma sal, der han sölat sina händer i sin välgörares blod! Men jag känner ej Carl af Burgund — ja, jag skulle betvifla himmelns rättvisa, om ej hämden blir lika snabb och sträng, lika fullkomlig, som detta bofstreck är oerhördt i gräslighet. Och om ingen annan vill förfölja mördaren», — här höll han inne, grep om sitt svärd, släppte tygeln, och tryckte båda sina jernbeklädda händer mot sitt bröst, tills harnesket skallrade, och höjde dem slutligen mot himmeln, i det han högtidligt fortfor: »jag, jag, Philip Crèvecœur af Cordes, lofvar och svär vid Gud, St. Lambert och de tre konungar af Köln, att jag föga skall tänka på andra jordiska omsorger, innan jag tagit full hämd på den gode Ludvigs af Bourbon mördare, antingen jag råkar dem i skog eller i fält, i stad eller på landet, på kulle eller slätt, vid konungs hof eller i Guds hus, och dertill förpantar jag land och gods, vänner och följeslagare, lif och ära. Så sant Gud, St. Lambert af Lüttich och de tre konungar af Köln mig hjelpe!»

Sedan grefve Crèvecœur aflagt detta löfte, tycktes hans sinne blifvit något lättadt från den öfverväldigande smärta, hvarmed han åhört berättelsen om den tragiska tilldragelsen på Schonwaldt, och han fortfor att närmare utfråga Durward rörande enskildheterna vid detta olyckliga tillfälle, hvilka skotten, som ingalunda var angelägen om att dämpa grefvens hämdlystnad mot Wilhelm de la Marck, utförligt meddelade honom.

»Men dessa lüttichare», sade grefven, »dessa blinda, trolösa, lättsinniga bestar, att de kunde sammanrota sig med denne nedrige röfvare och skoningslöse mördare för att taga lifvet af sin rättmätige furste.

Durward underrättade här den uppbragte burgundarn,