Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/383

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
341

Crèvecœurs — då jag mätte svärd med Dunois, stred jag med en bättre krigare.»

»Må himmeln bevara ditt förstånd, min goda yngling!» sade Crèvecœur, ännu skrattande åt den ridderlige älskaren. »Om du talar sant, så har du haft en sällsynt lycka här i verlden; och sannerligen, om det är försynens behag att ställa dig på sådana prof, utan skägg på hakan, så blir du galen af fåfänga, innan du hunnit blifva man. Du kan ej reta mig till vrede, men väl till löje. Tro mig, att om du också genom någon af lyckans nycker fäktat med tusende furstar och agerat riddare för grefvinnor, så är du derför ingalunda jemlike med dem, hvilkas tillfällige motståndare eller följeslagare du blifvit. Jag ursäktar dig, om du för en tid öfverlemnar dig åt ljufva drömmar, liksom en yngling, som lyssnat till romaner, tills han inbillat sig sjelf vara en paladin, men du får ej bli ond på en välmenande vän, om han skakar dig litet hårdt i axeln för att väcka dig.»

»Grefve Crèvecœur», sade Quentin, »min familj» —

»Det var ej endast om familj jag talte», sade grefven; »men om rang, förmögenhet, hög samhällsställning med mera dylikt, som skiljer olika stånd och klasser från hvarandra. Hvad börden beträffar, så härstamma alla menniskor från Adam och Eva.»

»Herr grefve», upprepade Quentin; »mina förfäder, Durwardarne af Glen-houlakin —»

»Nej», sade grefven, »om ni räknar en längre härkomst än från Adam, så har jag ingenting mer att säga! God afton, min herre.»

Han höll inne sin häst, och inväntade Isabella, för hvilken hans hänsyftningar och råd, ehuru välmenta, likväl voro, om möjligt, ännu obehagligare än för Quentin, hvilken, under det han red framåt, mumlade för sig sjelf: »kallblodige, oförskämde, öfvermodige gäck! Måtte nästa skotska bågskytt, som har sin bössa riktad på dig, ej låta dig slippa undan för lika godt köp som jag gjorde!»

Mot aftonen framkommo de till staden Charleroi vid Sambre-floden, der grefve Crèvecœur beslutat qvarlemna grefvinnan Isabella, hvilken gårdagens förskräckelse och ansträngning, i förening med en femtio mils flykt under dagens lopp, jemte de skakande sinnesrörelser, hvaraf den