384
anförda af honom, bana sig väg till öfra ändan af bordet, der de båda furstarne sutto.
De deremot, hvilka Ludvig upplyft ifrån intet och anförtrott vigtiga embeten, som ej tillkommo dem, visade endast feghet och likgiltighet och förblefvo sittande på sina platser, liksom de beslutat att, huru det är måtte gå med deras välgörare, ej frammana sitt öde genom att blanda sig i tvisten.
Den förste af det högsintare partiet var den vördnadsvärde lord Crawford, hvilken, med en hurtighet som ingen kunnat vänta af hans år, banade sig väg genom allt motstånd, hvilket likväl ej var så häftigt, emedan flere af de burgundiske herrarne gåfvo vika för honom, dels af hederskänsla, dels af en hemlig benägenhet att förekomma det öde, som hotade Ludvig. Framkommen till öfre ändan af bordet, stälde han sig djerft mellan konungen och hertigen och satte på sned på sig sin mössa, hvarifrån hans hvita hår nedföll i oordnade lockar, medan hans bleka drag färgades och hans åldriga öga blixtrade så eldigt som trots någon ung riddares, som står i begrepp att utföra en förtviflad bragd. Sin öfver ena axeln kastade mantel höll han färdig att genast linda omkring den venstra armen, och med den högra handen drog han sitt svärd ur skidan.
»Jag har stridt för hans far och farfar», utropade han, »och vid St. Andreas, hände hvad som helst, jag skall ej svika honom i denna knipa!»
Allt detta, som fordrat någon tid för oss att berätta, skedde i verkligheten med blixtens snabbhet; ty så fort hertigen intog sin hotande ställning, hade Crawford kastat sig mellan honom och föremålet för hans hämd, och de franska ädlingarne trängde sig tillsamman, så fort de kunde, och sökte bana sig till samma punkt.
Hertigen af Burgund höll ännu alltjemt handen på sitt svärd och tycktes färdig att gifva signal till ett allmänt anfall, hvilket oundvikligen måste hafva slutats med det svagare partiets nedgörande, då Crèvecœur rusade fram och med en stämma, gäll som klangen af en trumpet, utropade: »min länsherre af Burgund, betänk hvad ni gör! Detta är er sal; ni är konungens vasall — spill ej er gästs blod på er egen härd — ej er furstes, på den tron,
