392
på särskilda ställen beströks af skottgluggar, hvilka ifrån hvalf och korridorer ledde in i de massiva murarne. Vid ändan af denna gång höjde sig en trappa af motsvarande klumpighet, bestående af ofantliga stenblock, groft tillformade med hammarn och af olika höjd. Sedan de gått uppför denna, inkommo de genom en tjock, jernbeslagen dörr till hvad som varit tornets stora sal, som äfven midt på dagen endast svagt var upplyst af de smala, djupa fönstren, hvilka genom murarnes utomordentliga tjocklek mer liknade springor än fönster, så att rummet, utan fackelskenet, nu skulle varit fullkomligt mörkt.Två eller tre flädermöss och några olycksbådande foglar, hvilka blifvit uppskrämda af det ovanliga skenet, fladdrade omkring fackellågorna och hotade att utsläcka dem, medan seneschallen formligen aflade sin ursäkt hos konungen, för det den korta tiden ej tillåtit honom att ställa högtidssalen i bättre ordning, tilläggande, att rummen ej begagnats på hela tjugu åren, och, efter hvad han hört, äfven högst sällan före den tiden, alltsedan Carl den Enfaldige.»
»Carl den Enfaldige!» upprepade Ludvig. »Ha! nu har jag reda på tornets historia. Han mördades här af sin förrädiske vasall, Herbert, grefve af Vermandois; så säga våra krönikor. Jag visste väl, att det var något rörande slottet i Peronne som föresväfvade min själ, men jag kunde omöjligen erinra mig det. Det var således här, som en af mina företrädare blifvit mördad?»
»Med förlof, ers majestät, ej här», sade den gamle seneschallen med ifvern hos en cicerone, som visar ett dylikt ställes märkvärdigheter; »det vill säga, ej alldeles här, utan litet längre härifrån, i ett kabinett, dit man kommer genom ers majestäts sängkammare.
Han skyndade härvid att öppna en liten dörr vid öfre ändan af salen, som förde till en sängkammare, liten såsom vanligt i dylika gamla byggnader, men just derför beqvämare än det stora rum, hvarigenom de passerat. Några anordningar hade der i hast blifvit gjorda för konungens mottagande. Tapeter hade blifvit upphängda och en eld upptänd på det rostiga, länge obegagnade spiselgallret, hvarjemte man ditstält en brits för de herrar, hvilka enligt tidens sed skulle tillbringa natten i konungens sängkammare.
