Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/433

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
391

Då konungen skred öfver borggården, ökades hans pinsamma känsla ytterligare genom åsynen af ett par lik, öfver hvilka man i hast kastat några soldatkappor och hvilka han på uniformen genast igenkände såsom ihjelslagna bågskyttar af hans skotska lifvakt, hvilka, enligt hvad grefve Crèvecœur berättade honom, ej velat efterkomma den dem gifna befallningen att lemna sin post vid konungens rum, hvarigenom mellan dem och hertigens wallonska lifgarde ett handgemäng uppstått, hvari några lif blifvit spilda, innan ordningen hunnit återställas af båda partiernas officerare.

»Mina trogna skottar!» sade konungen, blickande på detta sorgliga skådespel; »om ni fått strida man mot man, så skulle hela Flandern, ja, och Burgund till på köpet, icke kunnat framställa kämpar nog för att mäta sig med er.»

»Ja, med ers majestäts tillåtelse», sade Balafré, som följde tätt efter konungen, » mängden betvingar tapperheten. Få finnas som kunna slåss med flere än två på en gång. Jag sjelf inlåter mig ej gerna i strid med tre, såvida ej pligten oundgängligen fordrar så, ty då får man ej vara så nogräknad på antalet.»

»Är du der, gamle vän?» sade konungen, blickande bakom sig; »så har jag då ännu en trogen undersåte med mig.»

»Och en trogen tjenare, vare sig det gäller att råda eller att betjena er kungliga person», hviskade Olivier le Dain.

»Vi äro alla trogna», sade Tristan l'Hermite kärft, »ty skulle de taga lifvet af ers majestät, så skulle de ej låta någon af oss öfverlefva er, om vi äfven skulle vilja det.»

»Nå, det kan jag kalla god personlig borgen på trohet», sade Le Glorieux, hvilken såsom vi redan nämnt, med en rubbad hjernas oro trängt sig in bland sällskapet.

Emellertid höll den i hast tillkallade seneschallen ifrigt på med att söka vrida omkring den tunga nyckeln, som öppnade den motsträfviga porten till den ofantliga gotiska byggnaden, och nödgades slutligen tillsäga en af Crèvecœurs följeslagare att hjelpa sig, innan han lyckades uppläsa den, hvarefter sex man ingingo med facklor, för att visa vägen genom en trång och slingrande gång, som