402
stät gjort några dåd, som äro så beskaffade, att jag hellre skulle hafva sväljt ett stycke af min egen dolk, än gjort dem för någon annan.»
»Låt det vara glömdt», sade konungen, »och hör nu, om Galeotti insläppes och dörren tillstänges efter honom, så fatta ert vapen och vakta ingången inifrån. Låt ingen tränga sig in; detta är allt jag fordrar af er. Gå, och skicka in general-profossen till mig.»
Balafré lemnade rummet, och en minut derefte inträdde Tristan l'Hermite.
»Välkommen, gufar», sade konungen; »hvad tror du om vår belägenhet?»
»Detsamma som om deras, hvilka blifvit dömda till döden, så vida hertigen ej förunnar oss ett uppskof», sade general-profossen.
»Antingen vi få uppskof eller ej, så skall han som lurat oss i denna fälla resa kurir till andra verlden, för att beställa qvarter åt oss», sade konungen med ett hemskt leende. »Tristan, du har verkställt många handlingar af manhaftig rättvisa — finis, — jag borde ha sagt — funis — coronat opus. Du måste bistå mig ända till slutet.»
»Det vill jag också, sire», sade Tristan; jag är visserlig blott en simpel karl, men jag är tacksam — jag skall uppfylla min pligt, vare sig här eller annorstädes, och så länge jag lefver, skall ers majestäts stämma lika allsmäktigt afkunna en dödsdom och denna dom lika bokstafligen verkställas, som om ni sutte på er tron. Må de sedan derför göra med mig hvad de vilja — det bryr jag mig ej om.»
»Det är just hvad jag väntade mig af dig, min tillgifne gufar», sade Ludvig; »men har du tillräcklig hjelp? Förrädaren är en stark krabat och lär sannolikt ropa på hjelp. Skotten gör ingen ting vidare än bevakar dörren, och det var ej mer än jemnt, att man genom smicker och goda ord kunde förmå honom dertill. Olivier åter duger ej till någonting annat än ljuga, smickra och ge farliga råd, och Ventre Saint-dieu, jag anser det för sannolikare, att han en vacker dag sjelf kommer att förtjena repet, än begagna det emot någon annan. Tror ni vi ha tillräckligt med folk för att göra snabb expedition?»
