404
Men om jag öfverlefvar detta — akta då er purpur, herr kardinal; ty sjelfva Rom skall ej kunna skydda er — vare detta sagdt med all vördnad för Sankt Peter och vår välsignade Fru af Clery, som är idel barmhertighet. — Hvarföre dröjer ni? Gå och laga era handtlangare i ordning. Jag väntar bofven i hvart ögonblick. Gifve Gud, att han ej måtte märka oråd och hålla sig undan! Det vore i sanning ett streck i räkningen. Gå din väg, Tristan — du brukade eljest inte vara så senfärdig, då arbete var i fråga.»
»Tvärtom brukade ers majestät alltid säga, att jag gick för förhastadt till väga och missförstod er mening, så att jag ofta tog miste på person. Om ers majesät derför nu vore god och gåfve mig ett tecken, just då ni skiljes vid Galeotti för aftonen, hvaraf jag kan förstå, huruvida saken skall hafva sin gång eller ej; ty jag har sett ers majestät några gånger ändra tanke och förebrå mig för öfverdrifven brådska.»
»Din misstrogna krabat», svarade konungen; »jag skall ej ändra tanke säger jag dig; men för att nedtysta dina betänkligheter, så märk, att om jag vid afskedet säger till den skurken: ’det gifs en himmel uppöfver oss!’ så gör du din skyldighet; men säger jag: ’gå i frid!’ så är det ett tecken att jag ändrat föresats.»
»Min hjerna är litet trög af sig, så snart det rör saker som ligga utom mitt departement, så att det kanske är bäst jag får upprepa det», sade Tristan. »När ni ber honom gå i frid, så skall jag gripa verket an?»
»Nej, dumhufvud, nej!» sade konungen; »då låter ni honom gå fri, men om jag säger: ’Det gifs en himmel uppöfver oss!’ upp då med honom en aln eller två närmare de planeter, med hvilka han är så hemmastadd!»
»Jag är ej rätt säker på, om vi ha redskapen här.»
»Nå så upp med honom eller ned med honom, det qvittar mig lika», svarade konungen med ett bistert leende.
»Och kroppen», sade profossen; »hvad skola vi göra af den?»
»Låt mig se ett ögonblick. Salsfönstren äro för trånga, men detta utskjutande bågfönster är stort nog. Vi skola
