en gammal råtta i fällan, emedan hon då vore som mest fallen för att bitas.»
Astrologen gjorde inga vidare frågor, och narren fortfor enligt vanan hos folk af hans klass att uppduka sitt kram af tokeri och bitande infall, tills han öfverlemnat filosofen åt vakten vid Peronnes slottsport, hvarifrån denne fördes från post till post och slutligen insläptes i Herberts torn.
Gycklarens vinkar hade ej gått förlorade för Galeotti, och han varseblef någonting, som tycktes bekräfta dem, i Tristans blickar samt i den dystra, tvungna och olycksbådande uppsyn, hvarmed han ledsagade honom till konungens sängkammare. En lika så uppmärksam betraktare af hvad som tilldrog sig på jorden som bland himlakropparne, varseblef astrologen genast blocket och repet, och som det senare ännu befann sig i ett svängningstillstånd, så slöt han deraf, att någon varit sysselsatt med dess anordnande, men blifvit af bruten genom hans plötsliga ankomst. Allt detta varseblef han, och frambesvor all sin fyndighet för att undgå den hotande faran, fast besluten, att, om han ej lyckades deri, försvara sig till det yttersta mot hvilken som helst som skulle angripa honom.
Med detta beslut och med en deremot svarande gång och blick instälde sig Galeotti hos konungen, utan att visa ringaste förlägenhet öfver sina förutsägelsers felslående, eller någon fruktan för monarkens vrede och dess sannolika följder.
»Hvarje god planet vare ers majestät huld!» sade Galeotti med en nästan österländsk bugning; »hvarje ond konstellation afvände sitt inflytande från min kunglige herre!»
»Det tyckes mig», svarade konungen, »att, om ni blickar omkring er i detta rum och betänker, hvar det är beläget, så borde det ej kunna undgå ers Vishet, att mina gynnsamma stjernor bevisat sig trolösa och att hvarje konstellation redan gjort sitt värsta. Blygs du ej, Martius Galeotti, att se mig här en fånge, då du påminner dig, genom hvilken försäkringar jag blifvit hitskickad?»
