Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/485

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
443

»Om jag det trodde», sade Balafré, »så skulle jag med min egen hand skära halsen af honom, vore han än femtio gånger min systerson!»

»Men ni borde väl först undersöka, kära frände, huruvida jag förtjenar en sådan behandling», svarade Quentin. »Och er, mylord, får jag underrätta, att jag ej är någon sqvalrare, och hvarken förhör eller pinbänk skulle till konung Ludvigs skada kunna aftvinga mig ett ord af hvad som möjligt kommit till min kunskap under den tid jag varit i hans tjenst. Min ed åligger mig tystnad så till vida; men jag vill ej qvarstanna i en tjenst, der jag, utom farorna af en ärlig strid med mina fiender, äfven är blottstäld för bakhåll från mina vänners sida.»

»Nej, si, om han har något emot att ligga i bakhåll», sade den trögtänkte Le Balafré, blickande på lord Crawford med en bekymrad min, »då, mylord, är jag rädd för, att det är förbi med honom. Jag har väl fallit i bakhåll sina trettio gånger och sjelf legat deri väl dubbelt så många, då det är ett favoritbruk i vår kungs strids-sätt.»


Quentin Durward.31