Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/487

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
445

mitt beslut att tiga med allt, som kunde skada konungen hos hertigen af Burgund. De enskilda omständigheter, på hvilka mina misstankar grunda sig, vill jag, med förlof, icke ens nämna för ers herrlighet, och jag var naturligtvis ännu obenägnare att yppa dem för filosofen.»

»Ha, ha!» sade Crawford. »Jag kommer nu ihog, att Olivier berättade mig, att Galeotti på det bestämdaste profeterat för konungen om det förhållande ni skulle iakttaga, och det fägnar mig verkligen att han gjort det på bättre grunder än stjernorna.»

»Han profetera!» sade Balafré skrattande; »stjernorna sade honom aldrig, att ärlige Ludvig Lesly brukade hjelpa hans sköna att göra ända på de blanka dukater, han kastat i hennes sköte.»

»Tig då Ludvig, din otäcka best!» sade hans kapten. »Om du ej hyser någon aktning för mina grå hår, derför att jag varit lika god kålsupare sjelf, så haf åtminstone aktning för gossens ungdom och oskuld, och låt oss inte höra något mera sådant der oanständigt prat.»

»Ers nåd må säga hvad han behagar», svarade Ludvid Lesly; »men vid min heder gick inte skoflickaren i Glen-houlakin, andeskådaren Saunders Souplejaw, såsom profet upp emot två sådana Gallotti eller Gallipotti, eller hvad ni kallar honom. Han förutsade, att alla mina systers barn någon dag skulle dö, och han förutsade det just samma timme som det yngsta föddes, och det är den här gossen Quentin, hvilken också helt säkert kommer att dö en dag, för att uppfylla spådomen, hvilket är så mycket bedröfligare, som det, så när som på honom, är förbi med hela kullen. Och en dag så spådde Saunders mig sjelf, att jag skulle göra min lycka genom giftermål, hvilket otvifvelaktigt äfven lär inträffa i sinom tid, ehuru det ej skett ännu — fast jag svårligen kan förstå, huru och när, eftersom jag ej synnerligen längtar efter det äkta ståndet och Quentin är bara pojken. Saunders förutsade också — —»

»Nej», sade lord Crawford, »om spådomen ej synnerligen rör hvad vi nu ha för händer, så måste jag afbryta er, min kära Ludvig, ty både ni och jag måste nu lemna er systerson med böner till vår Fru, att hon måtte styrka