472
och den tro och lofven som iakttages bland kristna furstar; af hvilken orsak min förrbemälde ädle och vördnadsvärde herre genom min mun bjuder er att genast försätta hans kunglige och allra-kristligaste bundsförvant i frihet, eller emottaga den krigsförklaring, jag å hans vägnar är bemyndigad att förkunna er.»
»Har ni slutat?» frågade hertigen.
»Ja, det har jag», svarade härolden, »och jag afvaktar ers nåds svar, i förlitande på, att det måtte bli sådant, att det bespar utgjutandet af kristet blod.»
»Nå, vid St. Georg af Burgund!» utropade hertigen, men innan han hann yttra något vidare, uppsteg Ludvig och inföll i en så värdig och myndig ton, att Carl ej kunde afbryta honom.
»Med er tillåtelse, kusin af Burgund», sade konungen, »begagna vi oss af vår företrädes-rätt att först svara denna oförskämda sälle. Slyngel till härold, eller hvad du är för en, helsa den fogelfrie mördaren och menedaren Wilhelm de la Marck, att konungen af Frankrike snart skall infinna sig framför Lüttich för att bestraffa sin älskade anförvandts, Ludvigs af Bourbon helgerånande mördare, samt att han ärnar lefvande i en galge låta upphänga de la Marck för hans fräckhet att kalla sig hans bundsförvandt och lägga hans kungliga namn i munnen på en af sina usla budbärare.»
»Tillägg å mina vägnar hvad som helst», sade Carl, »som det kan anstå en furste att svara en simpel tjuf och mördare, och bort med dig sedan! — Men håll! — Ännu aldrig har en härold lemnat Burgunds hof, utan att han haft skäl att ropa: Largesse![1] Låt honom bli piskad inpå bara benen!»
»Nej, för all del, ers höghet, kom i hog att han är en härold och i denna egenskap okränkbar», sade Crèvecœur och d'Hymbercourt på en gång.
»Ären I sådana ugglor, mina herrar», sade hertigen, »att ni tror att vapenrocken gör härolden? Jag ser på karlens sköldmärke att han är en bedragare. Låt Toison d'Or träda fram och förhöra honom i er närvaro.»
- ↑ Largesse = frikostighet; härolderne affärdades vanligen med rikliga skänker.
