478
mången gång ej låta bli att tänka på de glada stunder, vi brukade tillbringa tillsammans.»
»De kunna återkomma, när helst ni sjelf önskar», sade Ludvig. »Jag vill bevilja er så förmånliga vilkor, som ni kan fordra af mig i mitt nuvarande läge, utan att göra er till en fabel för kristenheten, och jag vill svärja att iakttaga dem, vid denna heliga relik, som är ett stycke af det äkta korset och som jag har den lyckan att ständigt bära på mig.» Härvid framtog han en liten relik- kapsel af guld, hvilken hängde omkring hans hals medelst en kedja af samma metall, och sedan han kysst den andäktigt, fortfor han:
»Aldrig har en falsk ed blifvit svuren vid denna heliga relik, utan att den blifvit hämnad, innan året gått om.»
»Och likväl var det just densamma», sade hertigen, »hvarvid ni tillsvor mig vänskap, då ni lemnade Burgund, och kort derpå skickade ni bastarden af Rubempré att mörda eller bortföra mig.»
»Ack, käraste kusin, hvarför skall ni rifva upp gamla klagomål», sade konungen. »Jag försäkrar, att ni bedrog er i det hänseendet. Dessutom var det ej på denna relik som jag då svor, utan på ett annat stycke af det äkta korset, som jag fått af Storherrn och hvars nådebringande kraft sannolikt blifvit försvagad genom dess vistelse hos de otrogna. Och utbrast inte inom samma år kriget för allmänt väl, hvarunder en burgundisk här, understödd af alla de franska kronvasallerne, låg lägrad vid St. Denis, och nödgades inte jag afstå Normandie till min bror? Må Gud bevara oss från mened på en sådan borgen som denna!»
»Nå väl, kusin», sade hertigen, »jag tror du fått en lexa, som torde lära dige att en annan gång hålla tro och lofven; och säg mig nu en gång öppet och ärligt, vill ni uppfylla ert löfte och marschera med mig för att straffa lütticharne och den mördarn de la Marck?»
»Jag vill marschera emot dem med hela franska hären och utslagen Oriflamme», sade Ludvig.
»Nej, nej», sade hertigen, »detta är mer än som behöfs, eller som torde vara rådligt. Närvaron af ert skotska garde och två hundra goda lansar är allt hvad
