12
»Vid den heliga Anna! Det är en rapper pojke!» sade den äldre. »Spring, gufar, och godtgör din dumhet, genom att hjelpa honom, om du kan. Han tillhör din egen trupp; — om gamla ordspråk äro att lita på, så lär vatten inte dränka honom.»
Den unge vandringsmannen sam verkligen så raskt och klöf vågorna så väl, att han oaktadt strömmens häftighet endast fördes helt litet nedom det vanliga landningsstället.
Den yngre af de två främlingarne hade emellertid skyndat ned till stranden för att hjelpa honom, medan den andra följde efter med långsamma steg, sägande till sig sjelf, i det han närmade sig: »jag visste väl, att den gunstig junkern ej skulle drunkna. Nå, så sant jag lefver, är han inte redan i land och fattar sin påk, och om jag inte skyndar mig, så pryglar han säkert upp gufar för det enda barmhertighetsverk, jag sett honom göra, eller, rättare sagdt, försöka att göra i hela hans lif.»
Det var ej heller utan, att äfventyret kunnat få en
