sådan utgång, ty den raska skotten hade redan uppnått den yngre samaritanen, som skyndade till hans bistånd, sägande till honom i vredgad ton: »din ohöfliga lymmel! Hvarför svarade du inte, då jag frågade, om man kunde komma öfver vadet? Må den lede satan ta’ mig, om jag inte till härnäst lär dig den höflighet, du är skyldig främlingar!»
Han beledsagade dessa ord med denna betydelsefulla rörelse med sin käpp, som kallas moulinet, derföre att man håller käppen på midten och svänger de båda ändarne i alla riktningar, liksom vingarne på en i gång stadd väderqvarn. Då hans motståndare såg sig sålunda hotad, lade han handen på sitt svärd, ty han var en af dem som vid alla tillfällen hafva lättare att handla än att tala; men hans betänksammare kamrat, som nu hunnit fram till dem, hefalde honom låta bli, och derefter vändande sig till ynglingen, förebrådde han honom hans öfverilning att kasta sig i den uppsvälda strömmen och hans oskickliga beteende att söka gräl med en menniska, som skyndat till hans bistånd.
Då ynglingen hörde sig sålunda tillrättavisad af en man at framskriden ålder och aktningsbjudande yttre, fälde han genast ned sitt vapen och förklarade sin ledsnad, om han gjort dem orätt; men att det verkligen förekom honöm, som om de med flit låtit honom råka i lifsfara, då de ej i tid varnat honom, hvilket väl ej kunde anstå hvarken hederligt folk eller goda kristna, och ännu mindre aktningsvärda borgare, som de tycktes vara.
»Min son», sade den äldre främlingen, »att döma af ditt uttal och ditt utseende måtte du vara en utländing och hör besinna, att det ej är lika lätt för oss att förstå ditt tungomål, som det kanske är för dig att uttala det.»
»Får på för det, min far», svarade ynglingen; »ty jag bryr mig ej stort om den lilla doppningen, jag fick, och vill gerna förlåta er den andel ni haft deri, blott ni vill anvisa mig något ställe, der jag kan få torka mina kläder, ty detta, är min enda klädning, och jag vill gerna hålla den i anständigt skick.»
»För hvilka håller du oss, min son?» sade den äldre främlingen till svar på hans fråga.
»För välmående borgare naturligtvis», svarade yng-
