522
han. »Ingen annan än den som fält vildgalten kan framvisa betarne!»
Vid dessa ord kastade han på golfvet de la Marcks blodiga hufvud, hvilket var lätt igenkänligt på käkarnes besynnerliga bildning, som verkligen hade en viss likhet med det djurs, hvars namn han bar, och som genast igenkändes af alla, som sett honom[1].
»Crawford», sade Ludvig, medan Carl satt tigande i dyster missbelåtenhet, »jag hoppas det är någon af mina trogna skottar som vunnit priset?»
»Det är Ludvig Lesly, sire, hvilken vi kalla Le Balafré», svarade den gamla krigarn.
»Men är han adelsman?» sade hertigen; »är han af ädelt blod? Eljest är vårt löfte ogiltigt.»
»Han är ett temligen obäkligt stycke trä», sade Crawford, i det han betraktade bågskyttens klumpiga och tafatta figur; »men jag vill i alla fall gå i borgen för att han är en gren af Rothes-slägten, och den har varit lika ädel som trots någon i Frankrike och Burgund, alltsedan det sades om stamfadern, att
»Mellan träsk och trädesland
Han riddarn drap med egen hand»[2].
»Det fins väl ingen hjelp för det då», sade hertigen, »och Burgunds skönaste och rikaste arftagerska måste bli en rå legoknekts hustru eller dö i ett kloster — hon, vår trogne Reinhold af Croyes enda barn! — Jag har förhastat mig.»
Ett moln lade sig öfver hans panna, till alla hans rådgifvares stora förundran, hvilka sällan sågo honom visa det ringaste tecken till ånger öfver de nödvändiga följderna af ett en gång fattadt beslut.
»Håll ett ögonblick ännu», sade Crawford; »det torde bli bättre än ers nåd förmodar. Var blott god och åhör,
- ↑ Den historiske grefven af Marck och Aremberg, som 1482 dödade biskopen af Lüttich, häktades på kejsar Maximilians befallning i Utrecht och halshöggs der 1485.
- ↑ Ett gammalt rim, hvarigenom Leslierna vilja härleda sin härkomst från en forntida riddare, som säges hafva dödat en jättelik ungersk kämpe och tagit sitt namn genom en ordlek öfver det ställe, en trädes-åker (Less-lee), der han bekämpades denne motståndare.
