24
fot djup graf, som fick sitt vatten ifrån floden Cher, eller snarare från en af dess bifloder, men hvilken de nu ej kunde varseblifva, emedan de stodo lägre än slottets grundmur. Framför den andra muren var, enligt fransmannens utsago, ytterligare en graf, och en tredje — båda af samma ovanliga storlek som den förstnämnda — var uppkastad emellan den andra och den innersta muren. Så väl den yttre som den inre randen af denna tredubbla graf var tätt besatt med jernpalisader, hvilka gjorde samma gagn som de i den nyare befästningskonsten så kallade chevaux-de-frise, derigenom att spetsen af hvarje jernstake delade sig i en gyttring af skarpa spetsar, hvilka tycktes göra hvarje försök att klättra öfver dem till ett sjelfmord.
Inom den, af den tredje muren bildade, innersta inhägnaden, reste sig sjelfva slottet, sammansatt af en mängd byggnader från olika perioder, hopgyttrade omkring det gamla, hotfulla fästningstornet, hvilket var äldre än de öfriga, och höjde sig upp i luften, lik en svart etiopisk jätte, medan frånvaron af alla andra fönster, än de för försvarets skull här och der anbragta skottgluggarne, på åskådaren gjorde samma obehagliga intryck, som man erfar vid åsynen af en blind. Äfven de andra byggnaderna tycktes vara lika obeqvämt inrättade, ty alla fönstren vette åt en inre borggård, så att hela utsidan mer liknade ett fängelse än ett palats. Den regerande konungen hade än ytterligare ökat denna verkan, derigenom att han, i likhet med de flesta misstänksamma personer, ej tyckte om, all man varseblef hans misstroende, och derföre lagat, att de tillbyggnader, han låtit göra vid fästningsverken, fått ett utseende, som icke lätt urskildes från den ursprungliga byggnadens. Han hade till den ändan användt tegel- och qvadersten af den mörkaste färg och blandat sot i murbruket, så alt hela slottet fick samma enformiga anstrykning af dyster uråldrighet.
Denna fruktansvärda plats hade, för så vidt Durward kunde se, utefter hela den långa framsidan blott en ingång, och denna var belägen i midten af den yttersta muren, mellan två fasta torn, och försedd med sitt vanliga åtfölje af fällgaller och vindbrygga, af hvilka det förstnämnda var nedfäldt och den andra uppdragen. Dylika ingångstorn voro äfven synliga på de båda inre murarne, men ej
