Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
25

i samma linea med dem på den yttre muren; ty vägen gick ej rakt fram genom alla tre murarne, utan sedan man kommit igenom den första porten, måste man gå ungefär femti alnar emellan den första och andra muren, blottstäld för bådas skott, i fall man komme i fiendtlig afsigt. På samma sätt måste man, efter att hafva passerat den andra porten, göra en dylik afvikelse för att nå den tredje och innersta murens portal, så att man, för att komma till den, de egentliga slottsbyggnaderna omgifvande borggården, under en flankerad artilleri-eld måste öfverskrida två trånga och farliga defiléer och spränga, hvar efter annan, tre portar, befästade på starkaste sätt den tidens konst förstod.

Kommande från ett land, lika ödelagdt af krig mot utländska fiender som af inhemska fejder, och hvars kuperade yta, rik på bråddjup och fjällbäckar, erbjuder så många af naturen befästade lägen, var den unge Durward tillräckligt hemmastadd med alla de olika uppfinningar, hvarigenom menniskorna i dessa bistra tider sökte skydda sina boningar; men han tillstod öppet för sin följeslagare, att han aldrig skulla kunnat föreställa sig, att det stått i konstens makt att göra så mycket för ett ställes försvar, der naturen gjort så litet; ty slottet var, såsom vi redan antydt, beläget på spetsen af en låg kulle, hvilken började att sakta höja sig från den punkt der de stodo.

För att än mer öka hans förvåning, berättade hans ledsagare honom, att, med undantag af den ringlande gången, på hvilken de anländt, hela den slottet omgifvande trakten var uppfyld med fallgropar, snaror och fotanglar af alla möjliga slag, för att fånga den som vågade sig dit utan vägvisare; att murarne voro försedda med skyllerkurar af jern, hvilka kallades sval-bon och hvarifrån de derstädes beständigt posterade skiltvakterna helt trygt kunde nedskjuta hvar och en, som skulle försöka intränga utan att känna lösen för dagen; och att det kungliga gardets bågskyttar dag och natt plägade förrätta denna tjenst, hvarför de af konung Ludvig erhöllo hög sold, praktfull beklädnad, samt stora förmåner och utmärkelser. »Och säg mig nu, unge man», fortfor han, »har ni någonsin sett någon så stark fästning och tror ni det fins folk, som vore nog djerfva att storma den?»