FJERDE KAPITLET.
Frukosten.
Barmhertige himmel! hvilka fråssare! hvilket bröd!
Yoricks resor.
i lemnade vår unge främling i Frankrike, i en
behagligare belägenhet än som hittills varit
hans lott, allt sedan han beträdde de urgamla
gallernas område. Efter hvad vi i slutet af
föregående kapitel läto förstå, var frukosten förträfflig.
Der fans en Paté de Périgord, för hvilken en gastronom
skulle velat lefva och dö, lik de homeriska lotofagerna,
glömsk af slägt, fädernesland och alla möjliga
medborgerliga förpligtelser. Dess härliga omhölje af pastejdeg höjde
sig likt murarne omkring någon stor hufvudstad, en
sinnebild af de rikedomar, de äro bestämda att beskydda. Der
fans ytterligare en läcker ragout, med just denna petit
point de l'ail, som gascognare tycka så mycket om och
som skottar ej hata. Der fans dessutom en förträfflig skinka
som en gång tillhört en ädel vildgalt i den angränsande
skogen vid Mountrichart. Brödet var af den utsöktaste
hvithet, bakadt i form af små runda bullar, kallade boules,
(hvaraf fransmännen hafva tagit ordet boulanger), hvilkas
skorpa var så aptitlig, att det varit en läckerhet, äfven
med endast vatten till. Men det fans annat än vatten
att skölja ned det med; ty man varseblef på bordet en
läderflaska, en så kallad bottrine, som innehöll ungefär ett
stop af det yppersta vin de Beaulne. Så många goda saker
kunde hafva återgifvit aptiten åt en död; men hvilken
verkan måste de då ej hafva åstadkommit hos en tjugu
