års yngling, som (ty sanningen måste fram) under de två sista dagarna ej förtärt mer än de halfmogna frukter, han händelsevis kommit öfver, och en ganska måttlig portion kornbröd? Han kastade sig öfver ragout'n, och fatet var i ett nu tomt. Derefter anföll han den väldiga pastejen, inträngde djupt i landets inre och förnyade, till värdens förvåning och mäster Pierres förlustelse, gång på gång sitt anfall, emellanåt nedsköljande sitt ofantliga mål med en bägare vin.
Den senare, som fann sig hafva gjort en mer menniskoälskande handling än han trott, tycktes isynnerhet förtjust öfver den unga skottens aptit, och då han sluligen märkte, att dennes ansträngningar började mattas, sökte han egga honom till nya kraftyttringar genom att tillsäga om konfektyrer, strufvor och alla möjliga sliskrätter, som han kunde upptänka för att förmå ynglingen att fortsätta sin måltid. Medan mäster Pierre sålunda var sysselsatt, uttryckte hans ansigte en ända till välvilja gränsande godlynthet, som tycktes vida skild från dess vanliga stränga och hånande karakter. Gammalt folk finner nästan alltid ett nöje i ungdomens njutningar och sträfvanden, så länge åskådarens sinne bibehåller sin naturliga jemnvigt och ej rubbas derur genom afund eller fruktlös täflan.
Medan Quentin Durward var upptagen på ett så angenämt sätt kunde han ej låta bli att märka, att ansigtet på mannen, som inbjudit honom, ett ansigte, som han i början funnit så frånstötande, vann mycket, då det betraktades under Beaune-vinets inflytande, och det var med en vänlig ton han förebrådde mäster Pierre, för det han skrattade åt hans aptit, utan att sjelf äta något.
»Jag är stadd i botgöring», sade mäster Pierre, »och får före middagen ej äta något annat än litet sylt och en dryck vatten — »Säg åt fruntimret der uppe att komma hit till mig dermed», tillade han, vändande sig till värden.
Sedan denne lemnat rummet, fortfar mäster Pierre: »nå, har jag intet hållit ord med frukosten, som jag lofvade er?»
»Jo, det har ni visst; ty detta var det bästa mål jag ätit, alltsedan jag lemnade Glen-houlakin», svarade ynglingen.
