54
mött dig på hedarne vid Bordeaux, gående lik en trana, uppspetad på ett par styltor. Men sitt ner — sitt ner — om det är något sorgligt, du har att berätta, så skola vi ha vin att hjelpa oss att bära det. Hör hit, min hedersvärd, din stops-njuggare, skaffa oss något af det bästa, och det genast.»
Det välkända ljudet af den skotska franskan var lika vanligt på värdshusen i närheten af Plessis, som schweizerfranskan är det på de moderna parisiska traktörsställena, och den åtlyddes med all den skyndsamhet, fruktan kan åstadkomma. En flaska champagne stod framför dem, hvaraf morbrodern tog sig en duktig klunk, medan hans systerson endast smuttade helt litet, för att besvara sin onkels artighet, anförande såsom ursäkt, att han redan druckit vin på förmiddagen.
»Det hade varit en förträfflig ursäkt i din systers mun, min kära systerson», sade Le Balafré; »men om du vill ha skägg på hakan och anses för soldat, så får du ej vara så rädd för vinkruset. Men se så — kom nu och öppna din skotska postväska — hvad nytt från Glen-houlakin? Huru mår min syster?»
»Hon är död, kära morbror», svarade Quentin sorgset.
