— 4 —
klok mans hand: alltså har jag til förmyndare för min enda kära dotter utsett Presidenten Selmén (förhoppandes att han ej måtte förvägra att uppfylla mitt förtroende), såsom en man, den der har nog både förmåga i affärsväg och redbarhet i karakteren att samvetsgrant och förmånligt förvalta hennes förmögenhet, samt för öfrigt äger nog kloka åsigter och sunda omdömen — öfverensstämmande med mina egna — för att med oförvillade ögon, i faders ställe, betrakta hennes sanna bästa och dervid råda och besluta. I denna öfvertygelse anbefaller jag henne således åt hans vård och omtanka, såsom vore hon hans egen dotter, och ålägger derjemte min älskade Ida att städse anse ofvannämde President Selmén, såsom befullmäktigad med fadersväldets hela myndighet.”
”Vid det, framför allt för en flicka med förmögenhet, kinkiga valet af man bör hon isynnerhet anlita sin förmyndares omdöme och råd. Anbud skola ingalunda komma att fattas henne; ty speculanter på pengar med en fru äro ej sällsynta i våra dagar; och bland dem äro de fleste unga, belefvade ”snushanar ,” som ha sjelfve ingenting, men med smicker och snömosfraser veta sätta grillor i qvinnornas hjernor. Till någon af dessa får ej min Ida ge sin hand. Hennes olycka blefve min grämelse i grafven. Derföre skall hennes förmyndares uttryckeliga vilja åtfölja och bestämma
