— 3 —
då mått och steg för att i enlighet dermed förordna om hennes betryggande för en framtid, den han sannolikt ej sjelf skulle se.
Emedan Ida var Willmers enda rättmätiga arftagerska och den rike hedersmannen ej till någon annans förmån ens tänkt på att beröfva henne en enda skilling af sin ofantliga och kära förmögenhet, behöfde ej något särskilt testamente för hennes arfsrätt komma i fråga, men man fann efter hans död, bland de papper, som innehöllo tillkännagifvandet af hans sista vilja, en högtidlig kallelse till Presidenten Selmén att blifva hans dotters förmyndare, åtföljd af här nedan anförda anledningar och förbehåll.
”Min dotter är mig kärast på jorden; hennes väl mitt högsta ögonmärke. Alldenstund jag icke tycker om något nyhetsmakeri och med gramse sinne hört omtalas, huru man både i tal och skrift börjar yrka den avita satsen, att qvinnan kan förvalta sin förmögenhet sjelf; kan och bör ensam bestämma om sitt öde och sin lycka; har lika stort förstånd som mannen, med flera dumheter och galenskaper: och alldenstund det är min öfvertygelse, att om hon väl komme till styret, skulle affärer, öde och lycka förstöras; och att hon, i alla lifvets förhållanden är att anse som ett bräckligt käril, hvilket behöfver hållas uppe af en stark och
