— 6 —
2 KAPITLET.
Farväl J lundar, J gröna hus,
Jag har lekt inunder vid bäckens sus!
Tegnér.
Tidigt bemärkt på tjenstemanna-banan för grundliga insigter, ovanlig arbetsförmåga, redliga tänke- och osvikligt handlingssätt hade Severin Selmén, i mannaåldrens friska och kraftfulla dagar, före hunna 40 år, redan erhållit en af de högsta platserna i ett af statens embetsverk. Till lika grad, som han i det allmänna lifvet skattades och högaktades för sådana egenskaper, som utgöra tjenstemannens och medborgarens förtjenster, älskades och värderades han i det enskilta för dem, som tillhöra den bildade sällskapsmenniskan, den trefliga, angenäma umgängesvännen. Väl saknade han ej afvundsmän. Mången såg med missundsamma ögon på den lycka han gjort, tyckande sig sjelf mera förtjent dertill, och fann mycket att hos honom anmärka och häckla, men dessa
