— 161 —
och tusenskön. Det var vackert; och Presidenten fattade det betydelsefullt. ”O,” tänkte han, ”hur mycken poesi ligger ej i enkla oförderfvade naturmenniskors sinne och lärer dem i en enkel bild symbolisera mer än vi förmå uttala!”
Elffors föreföll honom från denna dag ej mera ödsligt och dystert och det fria landtlifvet var dock ett eget herrligt lif. Han började förstå, att han skulle rätt väl finna sig dervid. Likväl förde han sin unga fru till hufvudstaden. Man talade, man tyckte, man jemförde i verlden, men Ridderhamn sade till en nyblifven Underlöjtnant, med hvilken han promenerade arm i arm på Carl XIII:s torg, då han der såg henne vid Presidentens sida: ”Det är ju f-nadt, att denna yppersta af qvinnor skulle stanna hos sin förmyndare!”
