— 24 —
hans fru med barnslig glädje och älskvärd liflighet visade honom, hur väl en nykommen hufvudbonad klädde henne, hur lyckligt en klädning blifvit moderniserad e. n. d. försvunno de för ögonblicket, likt skyarne, dem en lätt vind delar men ej upplöser.
Ida följde naturligtvis med strömmen af de nöjen som hvirflade sig kring henne. Inom kort kom hon i rop. All landtlig sjåpighet försvann ur hennes sätt att vara, och någon annan stelhet eller bemödandet att göra sig bemärkt, som, Gud vet af hvilken orsak, envisast och otacksammast plägar öfvas af dem, som ej nånsin blifva hemärkta, hade aldrig hos henne framskymtat. Hon njöt verldens förlustelser, såsom nöjen, och den innerliga, ungdomliga glädje, som stämplade hennes väsende gaf det ett behag och en ledighet, långt mera pikanta än dem som uppkomma af det naturblefna tvånget.
De äldre damerna medgåfvo att hon var en rätt söt flicka, de yngre hade ovanligt få ”men” att invända deremot, och de unga karlarne funno henne ”charmant!” Täflande och complimenterande slöto de täta kretsar kring henne. En visste bestämdt att hon var egarinna af en million b:co; en annan af tvenne; en tredje gaf sin parole derpå att detta ej förslog; en fjerde att det ej lärer finnas någon botten i hennes guldtunnor, och alla
