— 25 —
voro de beredvilliga att pejla djupet deraf till stöd för sin tro.
Unga läsarinna, om du är begåfvad med skönheten eller rikedomen, och eger en, än så nyförvärfvad erfarenhet af de offer af hjertan, löften och smicker, en af dessa fördelar förmår vinna, tänk, hvad de förenade skola erhålla.
En och ett par månader förgingo under dagliga förströelser, som kunde kallas både omväxlande och enformiga och som för Ida ännu egde nyhetens behag. Hon såg sig firad och fjäsad; Verlden låg så till sägandes för hennes fötter; en önskan och hon såg tusende beredvilliga att uppfylla den; en blomma som fallit ur hennes bukett uppsnappades under täflan och bars af den lycklige uppfångaren i hans knapphål som en trofé. Hon gjorde ”la pluie et le beau temps” i den krets hon visade sig. Öfvergången till denna stora rôl från den af l'enfant gaté i ett landtligt hem, var för plötslig för att ej berusa ett ungt sinne. Ida, som ej ännu förstod att skilja prägeln på sanningens mynt från smickrets, kunde ej annat än hänföras af den beundran, hvars föremål hon inbillade sig sjelf vara, till dess en händelse hos henne väckte tanken på ett — misstag.
På en bal hörde Ida en gång följande samtal mellan tvenne personer, som stodo bakom hennes plats i françaisen.
