Sida:Qvinnan med förmyndare 1842.pdf/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 33 —

5 KAPITLET.

Det är min princip att just de (bagateller) äro hederssaker.
Kammarherre Rénaud Louis Ridderhamn.

För att kunna sätta förutsagda beslut i verkställighet företog sig Ida att ordentligt indela sin tid, så att hon hade vissa timmar undantagna för detta ändamål. En mästare i ritning — en talang för hvilken hon ej saknade smak och anlag — engagerades och ett litet bibliothek grundlades. Hennes nya sysselsättningar fingo snart för henne ett oändeligt stort behag. De ingåfvo henne ett nytt intresse, som allt mer och mer uppvägde förlusten af illusionen, och som långt ifrån att förjaga glättigheten från hennes umgängesväsende, endast gaf deråt en annan, en friskare jemnare karakter. Leendet trifdes gerna på hennes läppar och själens lif trängde mer och mer fram i blicken.

Emedlertid var Ridderhamn ingalunda kommen ”au bout de son latin” på balen, genom att hafva visat sina vackra händer och tournerat sina fraser så att

3