Sida:Qvinnan med förmyndare 1842.pdf/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 32 —

guld att åter betäcka den med, sedan sanningen så grymt stal bort det förmenta? — — ”Till hvilken har mannen större förbindelser än till den, som lifvat hans känsla för det rätta, ädla och sköna?” sade min förmyndare, då han i min närvaro första och enda gången yppade sin känslas rikedom. Mannen, hvarföre endast mannen? Skulle ej i denna punkt det besjälade slägtets båda hälfter mötas och menniskan blott räknas. Ja, jag känner det i detta ögonblick, och bildande sysselsättningar skola hädanefter förljufva en del af min tid.”