1 KAPITLET.
Il y a des folies de diverse espece.
Fenelon.
I en romantiskt skön trakt låg det täcka, men något dystert beskuggade och af ansenliga höjder på ett par sidor begränsade Elffors. En viss Brukspatron Willmer, en hederlig, något till åren kommen man, som af sitt fäderneslands intressen aktade inga högre än jernhandteringen och åkerbruket, och genom dessa vunnit en betydande rikedom, bodde der med sin enda sjuttonåriga dotter Ida, och sin, ur ungdomens alrasista period långt framskridna syster, Mamsell Beata Willmer, som förestod hans hushåll och för Ida borde ersätta förlusten af den moder, hon redan i vaggan förlorat.
Ida var från sitt lifs början sin faders afgud och ett föremål för hela husets fjäs. Aldrig blef hon som barn tvingad till någon sysselsättning; aldrig blef någon hennes vilja motsagd; aldrig någon önskan anad utan att bli förekommen. Detta
